Börja nyårsfirandet på Musikaliska, där en air av parisisk lättsinnighet, champagne och la belle époque fläktar genom Stora salen.

Blåsarsymfonikerna och Kerstin Avemo, med sin hisnande ekvilibristiska koloratur, driver ut det gamla året comme il faut: arior och sånger ur den franska repertoaren varvas med livliga och egendomliga orkesterstycken och en flärdfull klackspark sätter punkt för både säsongen och 2012.

Internationellt kända Kerstin Avemo har väckt mycket uppseende, både med sin virtuosa sång och sin scenpersonlighet. Tillsammans med orkestern målar hon upp ett glamouröst Paris där impressionister och avantgardister varvas med cancan och ohejdad munterhet. Musik av Jacques Offenbach, Erik Satie, Cole Porter m fl.

 

MEDVERKANDE

Solist: Kerstin Avemo, koloratursopran
Blåsarsymfonikerna
Dirigent: Jonas Dominique

 

BILJETTER

Måndag 31/12 kl 14.00

………………………………………..

Måndag 31/12 kl 17.00

………………………………………..

 

PROGRAM

Jacques Offenbach ”Ouvertyr” till Orfeus i Underjorden (1858)
Erik Satie Je te veux (1899)
Ambroise Thomas ”Je suis Titania la blonde” ur: Mignon (1966)
Jacques Offenbach Olympias aria ur: Hoffmanns äventyr
Cole Porter ur Can-can (1953)
Aram Chatjaturjan ”Svärdsdans” ur: Gayané
Camille Saint-Saëns ”Bacchanale” ur: Samson et Dalila (1877)

 

Kerstin Avemo

Kerstin Avemo är en internationellt efterfrågad koloratursopran som uppmärksammats såväl för sin virtuosa sång som för sin starka scenpersonlighet. Hon har framträtt vid operahus och festivaler i bl. a. Stockholm, Köpenhamn, Paris, Aix-en-Provence, Moskva, Düsseldorf och Weimar. Bland rollerna märks Gilda i Rigoletto, Violetta i La traviata, Oscar i Maskeradbalen, Blondchen i Enleveringen ur Seraljen, Olympia i Hoffmans Äventyr och Ofelia i Hamlet.

Under våren 2012 gjorde Kerstin rolldebut som Sophie i Rosenkavaljeren i Genève. Därefter har hon sjungit Giulietta i Bellinis I Capuleti e i Montecchi vid konsertanta framföranden på GöteborgsOperan, följt av titelrollen i Lulu på La Monnaie i Bryssel. Till våren 2013 väntar Despina i Così fan tutte i regi av Michael Haneke på Teatro Real i Madrid och på La Monnaie.

 

MER OM FÖRESTÄLLNINGEN

Can-can – eldig och förförisk dans

Den eldiga dansen can-can är en av inspirationskällorna till årets nyårsgala. Från 1830-talet och ända in på 1920-talet livade den upp stämningen på de franska varietéerna. Jacques Offenbach skrev en rivig infernalisk variant i operetten Orfeus i Underjorden och dansen hetsade dessutom upp många fler, exempelvis Khatjaturian, vars Svärdsdans är ett slags can-can och Cole Porter som fick inspiration till en musikal. Can-can (1953) handlar om varitéflickorna i Monmartre under la belle époque. Den blev senare film med Shirley MacLaine och Frank Sinatra i huvudrollerna.

 

La belle époque – lusten och nöjenas tid

Denna lustfyllda och behagliga period fick sitt namn i efterskott när man vid första världskrigets slut blickade tillbaka på den optimistiska fredstiden mellan 1890 och krigsutbrottet. I Paris fanns kreativitet, experimentlusta och gott om pengar. Folk passade verkligen på att njuta av livet. De nya tekniska och vetenskapliga framstegen inspirerade även konstnärerna till nya djärva skapelser. Samtidigt var den lättsamma salongsmusiken i ropet.

Erik Satie var en mycket aktiv man under den vackra epoken. Han var både nydanande och originell (bl a startade en egen religion med tillhörande kyrka). Hans Gymnopédier betraktas av många som de första stegen mot s k ambient music på grund av sin relativt stillastående, rofyllda karaktär.

Kerstin Avemo sjunger Saties sentimentala vaudevillevals Je te veux (Jag vill ha dig), skriven för sångerskan Paulette Darty som han brukade ackompanjera.

 

Operaströmningar under den vackra epoken

Bacchanalen ur Camille Saint-Saëns opera Samson et Dalila kom verkligen till sin rätt under la belle époque. Operan skrevs redan 1877 men väckte då endast svala känslor. Under den här perioden blev den dock omåttligt populär.