När Blåsarsymfonikerna inviger den nutida musikfestivalen Nordiska Musikdagar 2012 blir det både dramatiskt och visuellt, med upplevelser för alla sinnen och ett brett skandinaviskt program.

Danske Rasmus Zwickis Unfinished Symphony inleder konserten på ett överraskande vis. Islänningen Áki Ásgeirsson har skapat ett audiovisuellt verk där ljud och rörelse är intimt förknippade – hans 284º blir en spektakulär upplevelse för både öron och ögon.

Svensk-kinesiska Leilei Tians kraftfulla men transcendentalt inspirerade stycke Xiu III är mycket dramatiskt. ”Xiu” är det kinesiska ordet för topp, spets eller höjdpunkt och ett passande namn på det organiskt uppbyggda verket som utgör konsertens mitt.

Allt avslutas med An den langen Lüssen av norske Jon Øivind Bylund Ness, vars Mahler-texter först viskas fram av de sex solisterna medan den romantiska grundkänslan skaver mot kvartstoner och antydningar till Mahler-citat. Ness besökte Mahlers grav på kyrkogården vid gatan An den langen Lüssen i Wien och fick inspiration till verket.

Sedan fortsätter festivalen med olika konserter fram till kl 23.30. Läs hela programmet på nordicmusicdays.org

 

MEDVERKANDE

Blåsarsymfonikerna

Solister ur Vokalharmonin
Sofia Niklasson
Elin Skorup
Mia Lundell
Love Enström
Johan Pejler
Ove Pettersson

Dirigent: Fredrik Malmberg

 

PROGRAM

Rasmus Zwicki: Unfinished Symphony (2012)
Áki Ásgeirsson: 284º (2012). Dir: Fredric Thurfjell.
Invigningstal: dikt av Tomas Tranströmer genom skådespelaren Nicholas Olsson.
Leilei Tian: Xiu III (2007)
Jon Øivind Bylund Ness: An den langen Lüssen (2011)

 

Konserten spelas in av Sveriges Radio.

 

OM MUSIKEN

Rasmus Zwicki (f. 1979)

Den danske kompositören  har en modernistisk och experimentell smak som han uttrycker i musikaliska happenings, elektroakustisk musik, musik för film och radio samt i äldre former som kammar- och orkestermusik, opera, teater och musik för barn. Zwicki har studerat komposition och musikteori vid Carl Nielsen Akademiet i Odense. Han undervisar i komposition vid Syddansk Musikkonservatorium och har ett treårigt stipendium från Danske Statens Kunstfund.

 

Unfinished Symphony (2012) av Rasmus Zwicki

När Zwicki skapar tänker han visuellt och tycker om att överraska. Han menar att kompositionerna är som en berättelse där publiken går igenom olika stämningslägen. Unfinished Symphony ger prov på detta förhållningssätt; det är överraskande, visuellt och tar med publiken på en färd genom en berättelse.

 

Áki Ásgeirsson (f. 1975)

Áki Ásgeirsson  är en isländsk tonsättare född i Keflavik som komponerar instrumentalmusik och musik för akustiska instrument och dator. Sin utbildning har han fått vid Musikhögskolan i Reykjavik och vid Kgl konservatoriet i Haag. Hans musik har spelats internationellt; i hela Skandinavien och från USA till Kina.

Som trumpetare har han spelat i flera improvisationsgrupper och han är även en av grundarna till Aton Ensemble, s.l.a.t.u.r., Saeborg, Koktejlsosa och ett antal andra musikgrupper. Han har också utvecklat Sensortrumpeten som på olika vis interagerar med en dator, samt skapat ett interaktivt dataprogram där musikern interagerar med notbilden på en dataskärm – inget papper mer, alltså.

 

284º (2012) av Áki Ásgeirsson

Ett mycket visuellt verk med rök och laser som fick fin kritik då det uruppfördes den tredje mars i samband med invigningen av Reykjaviks nya fantastiska konserthus på Teutonics Festival. Det beskrevs som en perfekt förening av brass och elektroniska droner och som konsertens absoluta höjdpunkt.

En publikkommentar till verket: ”Aki är den enda av de extremt smarta moderna kompositörerna som jag kan lyssna till utan känslan av att behöva läsa manualen.”

 

Leilei Tian (f. 1971)

Tonsättaren föddes i den kinesiska Jiangtsu-provinsen. Hon började spela piano som sexåring. Vid Centralkonservatoriet för musik i Beijing studerade Tian komposition för Zhenmin Xu och tog en masterexamen. 1997 började hon studera för Ole Lützow-Holm vid Musikhögskolan i Göteborg och 2002 tog hon en ettårig master class i elektroakustisk musik vid IRCAM i Paris. Sedan dess har hon varit bosatt i staden.

Tian har fått ett 30-tal beställningsverk från orkestrar över hela världen och vunnit många priser. 2006–08 var hon composer-in-residence vid CoMA, centret för nutida musik i Sverige. 2010 gavs ett album med hennes musik för slagverksduon Axelsson-Nilsson ut och 2011 kom en inspelning av hennes saxofonkonsert med Claude Delangle ut på BIS.

Om Tians musik har sagts att den integrerar vad som ses om motsatser till en harmonisk enhet: tradition och modernitet, öst och väst, maskulint och feminint, drama och poesi, bildrikedom och abstraktion.

För henne är musikskapandet inte bara en ljudsammanställning med olika tekniker eller en estetisk produkt. Viktigare är den intuitiva manifestationen av ens inre upplevelse och innehåll, d v s ens djupaste filosofiska och spirituella uttryck, universellt och tidlöst till sin natur. Sökandet efter transcendental spiritualitet är hennes källa till inspiration, kreativitet och mening i den artistiska gärningen.

 

Xiu III (2007) för symfonisk blåsorkester av Leilei Tian

Verket är en utökad version av Xiu II som ursprungligen skrevs för dansare och 15 instrument. ”Xiu” är ett kinesiskt ord som betyder topp, spets eller höjdpunkt, framför allt som beskrivning av bergstoppar.

Xiu III består av fyra delar där det dramatiska uttrycket och den organiska utvecklingen är det väsentliga. Verket kom till Blåsarsymfonikerna efter att orkestern sänt ut ett ”call for scores” inför den jämställda säsongen Skippa helskägg 2010–2011.

 

Jon Øivind Bylund Ness (f. 1968)

Den norske tonsättaren från Inderøy i Tröndelag spelade blockflöjt, violin och klarinett som barn, men kom att utbilda sig i gitarr vid Norges Musikkhøgskole. Senare studerade han komposition för Olav Anton Thommessen, Lasse Thoresen, Björn Kruse och Ragnar Söderlind. Han är säsongsprofil i Bodø Sinfonietta under 2012 och i Oslofilharmonien under säsongen 2012–13.

Bylund Ness har alltid refererat mycket till populärkulturen eftersom han känner sig lika hemma i den progressiva populärmusiken som i konstmusiken. Men på senare tid har han orienterat sig från en obskyr citatverksamhet mot energin i progg-rock och postpunk, dock utan att använda dessa genrers specifika stilelement.

Han har utvecklat ett kontinuerligt transponerande bi- eller polytonalt harmoniskt system där upptill samtliga toner i ett ackord fungerar som dominant till nästa. Men det är samtidigt en teknik som i all sin översiktlighet gör det enkelt att improvisera. De senaste åren har han dessutom kombinerat den tekniken med mikrotonalitet.

Humorn som alltid har spelat en viktig roll i Bylund Ness musik har blivit allt bitskare och mörkare. Hans senaste verk är präglade av allvar, men det finns fortfarande en och annan spricka där humorn tränger fram.

 

An den langen Lüssen (2010) av Jon Øivind Bylund Ness

Tonsättarens egna ord om An den langen Lüssen:

”2010 var jag på en kyrkogård på gatan An den langen Lüssen i Wien för att besöka Gustav Mahlers grav. Jag var inte förberedd på att Alma Mahler också skulle ligga begravd där, knappt tio meter från Gustav, eftersom hon gifte sig på nytt efter hans död. Hon vilade bredvid dottern Manon Gropius, känd som ‘ängeln’ från Alban Bergs violinkonsert. Välkänd musikhistoria och mänsklig historia växte samman till en tämligen speciell upplevelse där och då.

Telefonen ringde några timmar senare. Iliosfestivalen i Harstad ville ha ett stycke för Försvarets Musikkorps Nordnorge och Nordic Voices. Jag visste med en gång vad jag ville göra: ett stycke baserat på texter från Mahlers sångcykler. Personerna från sångcyklerna materialiserar sig gradvis, viskande, och blir vartefter mer framträdande. Mot slutet kommer scenen från ‘Das Lied von der Erde’ där vi möter den ylande apan på kyrkogården. Mahler citeras några gånger: det är de ödestunga ackorden från tionde symfonin och några takter från sjätte symfonin. Tonspråket är präglat av ett vidsträckt bruk av kvartstoner, något jag hoppas ger en nyans av något nytt till ett uttryck som annars hämtar mycket från senromantiken.”